Myten om att terrorism motiveras av fattigdom

I debatten om terrorism och islam finns det ett läger som menar att terrorismen har sitt ursprung i fattigdom och låg utbildning; att det endast kan vara fattiga människor som inte har något att förlora som frivilligt skulle hänge sig åt terrorism och då kanske främst det som kallas självmordsbombning. Detta synsätt väljer att helt bortse från ideologiska motiv och lägger allt fokus på någon form av ”klasstänkande”.

Men hur ser verkligheten ut beträffande detta? Är det så att terrorister generellt sett är fattigare än de som inte hänger sig åt terror?

Den mest uppenbara iakttagelsen är att titta på alla länder i världen som är fattiga – och de är ganska många. Trots att större delen av Afrikas länder, många i Sydamerika och inte minst i Östeuropa, är mer eller mindre fattiga, har terrorism aldrig blivit ett bestående fenomen där. Endast i muslimska miljöer har detta etablerats.

Men är det inte så att de enskilda individerna är fattiga, och därmed lättare dras till terrorism? Nej, inte det heller. Terrorattackerna den 11 september utfördes av välutbildade personer från medelklassen. Osama bin Laden själv kommer från en av de rikaste familjerna i Mellanöstern och Yasser Arafat studerade i England och hade det gott ställt. Dessa exempel är bara några av många fler och ger upphov till ytterliggare frågetecken om relationen mellan fattigdom och terrorism.

I Journal of Economic Perspectives från 2003 presenterades en undersökning gjord bland palestinaaraberna där de tillfrågades om det finns ”några omständigheter där du kan motivera terrorism för att uppnå politiska mål?”. Det mer välbeställda segmentet av de svarande (köpmän, jordbrukare och tjänstemän) var mer positiva (43.3%) till detta än de mindre välbeställda (arbetare, hantverkare) (34,6%). Det högre segmentet var också mer benägna att stödja väpnade attacker mot israeliska mål (86,7 procent mot 80,8 procent). Samma dynamik fanns även när utbildningen hade beaktats.

En annan studie undersökte Hizbollahanhängare som dött i strid och jämförde dessa med den övriga libanesiska befolkningen; Hizbollahmedlemmarna hade något mindre sannolikhet att vara fattiga och mycket högre sannolikhet att ha avslutat gymnasiestudier (NBER Working Paper No. 9074).

Ytterligare en studie utanför Israel fann att självmordsbombare generellt sett var rikare (15% under fattigdomsgränsen jämfört med 35% av populationen i allmänhet) och mer välutbildade än övriga befolkningen (95% hade avslutade gymnasiestudier mot 50% som inte kom längre än grundskolan). (Fortune March 13 2007)

Harvardprofessorn Albert Abadie presenterade i oktober 2004 en studie av 1 776 terroristattacker och hittade inga kopplingar mellan attackerna och fattigdom.

– Förr i tiden hörde vi människor hänvisa till den starka kopplingen mellan terrorism och fattigdom, men faktum är att när man tittar på data, är den inte där.

(Harvard Gazette)

Förhållandet visar sig snarare vara det omvända. Två forskare, Efraim Benmelech vid Harvard Universitet och Claude Berrebi vid Rand Universitet, undersökte förhållandet mellan humankapital (d.v.s utbildningsnivå osv) och terrorism och fann att äldre personer med högre utbildning anförtros uppdrag som har högre profil, dödar mer människor och löper mindre risk att misslyckas eller åka fast. Med andra ord, ju mer välutbildad desto bättre terrorist.

En annan som undersökt förhållandet mellan terrorism och fattigdom är Marc Sageman, f.d. CIA-agent, som tittade på 162 terrorister och kom fram till följande slutsatser:

• Två tredjedelar av de undersökta gick på universitet i en del av världen där endast 10% normalt sett gör det
• De flesta kom från medel eller övre medelklass

Terror har med andra ord inget att göra med fattigdom utan handlar om värderingar och ideologi.