Slutreplik till Gajditza om kostnader för SD:s kriminalpolitik

Del 4.2 – kostnaderna för SD:s övriga förslag

1 Inledning och sammanfattning

Jag har som bekant en debatt med Gajditza. Se tidigare inlägg här.

Som vissa kanske sett har jag den debatt om kostnader för kriminalpolitiken:

1) DEt började med att Gajditza hade en rad fantasifulla påståenden

2) Jag besvarade dessa där jag visade att han räknade minst 42 gånger fel

3) Gajditza beslöt sig för att försöka en gång till. Denna gången försökte han ens knappt bemöta mina motargument om riktiga livstidsstraff (RL-straff) men raljerade istället litegrann

4) Nu kommer jag med mitt svar, uppdelat i två delar. I denna del, del 4,1, som ni kan läsa nedan går jag in i detalj och beräknar merkostnaden för RL-straffen. Det visar sig att Gajditza då har trampat ännu mer i klaveret. Se mer nedan. I del 4.2 ska jag ta itu med hans andra påstående om de straffskärpningar SD föreslår.

Detta är alltså del 4.2 och i denna del ska jag gå igenom de övriga, ganska diffusa, påstående som Gajditza framför om kostnaderna för de andra (icke-RL) brotten.

Diskussionen började med att Gajditza påstod ett par saker:

• SD:s budget för kriminalpolitiken är underfinansierad
• SD:s kriminalpolitik kostar orimliga mängder pengar

Slutsatsen när alla beräkningar enligt nedanstående nu är gjorda är följande: Gajditza har fel. Nedanstående tabell sammanfattar budgetåren, kostnader och anslagssparande:

Tabellen ovan visar faktiskt på besparingen första året eftersom vi gjort oss av med många utlänningar i våra anstalter samtidigt som våra längre straff inte gett utslag än.

För 2015 och 2016 ökar kostnaderna men totalt sett över budgetperioden kommer kostnadsökningarna för våra hårdare straff vara täckta. Vi ser även en marginal för de ökade kostnader för de förslag jag ej kunnat räkna ut en uppskattning över kostnaden för.

Kontentan blir att SD:s budget inte underfinansierad, dels kostar inte vår kriminalpolitik orimliga mängder pengar.

En kostnadsökning sker, vilket vi aldrig hymlat med, men den är finansierad och sett till nyttan det gör på det kriminalpolitiska området, befogad.

2 Gajditzas ”slutreplik” om RL-straffen

Först ska jag bemöta Gajditzas ”slutreplik” om RL-straffen:

Han skriver:

Ekeroth inleder med att säga ”Gajditza börjar sin replik med att ursäkta sig för att han använt fel siffror.”

Uppenbarligen kan KE inte förstå att det jag skrivit ovan inte är en ursäkt för några siffror. Jag ber om ursäkt för att jag trott på hans retorik…….

Han hävdar alltså att han inte bad om ursäkt för sina siffror. Men detta var vad han skrev (vilket jag citerade i min förra artikel):

Jag bjuder helt enkelt på att det tar något längre tid att nå de nivåer jag sagt i min artikel

Alltså erkänner han att han hade fel. Och han hänvisar även till det som stod i vårt inriktningsprogram, som ursäkt, för att han räknade fel. Ändå försöker Gajditza göra sken av att jag syftade på hans uttryckliga ursäkt, istället för hans uttryckliga erkännanden. Varför försöker han göra det? Jo, han försöker gripa efter halmstrån efter att jag fullständigt sågat hans påstående om RL-straff.

Han skriver sen:

Dessutom tycks Ekeroth ha missat sin egen motion om att livstidsfångar som blivit villkorligt frigivna och som begår något nytt brott, ska återföras till fängelse för att fortsätta avtjäna sin livstidsdom. Med tanke på att han även hävdar att återfallen är 50% så uppstår även här på sikt en betydande kostnad.

 Jag läste samma artikel[1] som Gajditza läst, där de hävdar att 37 procent återfaller i brott men endast nio procent återfaller i våldsbrottslighet.

De som berörs av vår motion är de som ”återfaller i fängelsebelagd brottslighet”, d.v.s. brottslighet av grövre slag. Alla 37 procent skulle med våra regler med andra ord inte återgå till sitt livstidsstraff utan en, utifrån statistiken, mindre andel (nio procent begår nya våldsbrott och fyra procent sexualbrott[2]).

Ser man till skillnaden från de som idag återgår till fängelsestraff skulle förvisso våra regler göra att flera återgick till sina livstidsstraff, men i sammanhanget lär det inte förändra mina tidigare uträkningar nämnvärt, speciellt om det handlar om återfall inom prövoperioden. Dessutom får man ta i beaktande de nya vanliga fängelsestraff som nya brott skulle generera enligt dagens regler. Så en skillnad skulle det bli, men skulle inte nämnvärt förändra mina tidigare uträkningar.

En slutsats man kanske istället kan dra är att längre straff leder till mindre återfall, d.v.s. mindre brottslighet (tvärt emot det Gajditza hävdar).

Vidare:

52 miljarder är, enligt min uppfattning, mycket pengar och att Kent Ekeroth försöker dölja detta, genom att på olika sätt jämföra den med hela statsbudgeten, ändrar inte detta faktum. Ett snitt av KE:s siffra och min innebär en 20%-ig ökning av Kriminalvårdens budget enbart för dessa RL straff.

Konstigt att jag måste påtala detta igen, trots att jag gjorde det i mitt senaste inlägg, men eftersom Gajditza inte verkar ha läst det, får jag väl säga det igen.

Jag förstår att Gajditza efter sin monumentala felberäkning (där han påstod att det kostade 7,3 miljarder kronor per år från första året när det egentligen kostade 0 kr extra första året) vill göra allt för att få kostnaden att låta högre än den är. Det försöker Gajditza göra genom att 1) räkna ihop 44 år i framtiden och 2) försöka undvika jämförelser med ekonomin i stort.

Som jag klargjorde innebär RL-straffen ingen merkostnad de första 10 åren. Ser man till hela perioden på 44 år kommer staten ha gjort av med omkring 59 000 miljarder kronor, där de 52 miljarderna för RL-straffen endast utgör 0,09 procent.

För att få lite perspektiv skulle motsvarande kostnad för en privatperson, med en inkomst på 25 000 kr och löneökning på 2 procent per år, bli i genomsnitt 35 kronor i månaden. Bra försök Gajditza (eller kanske inte).

Vad skriver Gajditza sen? Jo:

Det är mot den bakgrunden också svårt att förstå Ekeroths förtjusning över att den beräkning som gjorts nu och som jag godtar avseende själva sättet att räkna, inte innebär att SD:s budget är underfinansierad år ett.

Här erkänner Gajditza rakt ut att SD:s budget inte är underfinansierad. Han erkänner även (igen) att han räknade fel.

Extra pengar kostar det ja, fast frågan var om det 1) var underfinansierat och 2) orimligt. Gajditza erkände att vi inte var underfinansierade och orimligt framstår det verkligen inte.

Alltså: Gajditza hade jättefel när han påstod det han påstod om SD.

3 Kostnader för övriga förslag

Läs resten av artikeln genom att klicka länken nedan!

Sågar en monumental felberäkning av kostnadernas för SD:s kriminalpolitik

Skriver på Newsmill; Politisk motståndare överdriver kostnaderna för SD:s kriminalpolitik (numera död länk):

Sällan har man läst en så felaktig analys som den Gajditza nu försökt sig på ett antal gånger. I Sourze , Newsmill och på en blogg försöker han visa på att vår kriminalpolitik inte går ihop rent ekonomiskt. Desto värre då att hans ekonomiska sammanställning är så full av hål. Troligen beror denna grova felräkning på ett önsketänkande från skribenten – i sin uppenbara iver att motverka SD spelar verkligheten inte så stor roll, så länge man kan lura andra, och sig själv.

Jag ska försöka strukturera upp hans påståenden och börjar med hans senaste alster på Newsmill:

Påstående: Riktiga livstidsstraff kommer att kosta 7,3 miljarder per år
Svar: För de som inte orkar ta sig igenom beräkningarna nedan inleder jag med att sammanfatta Gajditzas enorma felräkning i en tabell.

Kolumnen”Gadjitza” redovisar alltså hans uppskattade kostnader för dem som döms för riktiga livstidsstraff (RL) jämfört med de realistiska antaganden och korrekta matematik redovisat i kolumnen ”verkligheten”.

I sista kolumnen räknar jag ut hur stor överskattning Gajditza gör i de olika scenarierna.

Som vi kan se begår han en monumental felberäkning över kostnaderna. Nedan visar jag hur:

År 2011 konstaterades 95 lagföringsbeslut för mord enligt BRÅ. Eftersom riktigt livstidsstraff (RL) enligt SD skulle vara förbehållet de allra grövsta brotten (vilket vi skriver tydligt i motionen), skulle inte alla incidenter av mord rendera RL, utan främst de av synnerligen grov eller sadistisk natur. Anta att en tredjedel av de morddömda skulle få riktiga livstidsstraff. Det skulle då innebära 30 RL-straff varje år. Lägg därtill de speciellt grova våldsbrott som vi menar ska omfattas, vilket kanske maximalt handlar om ett tiotal per år. Då har vi alltså 40 riktiga livstidsdomar varje år.

Så redan här har Gajditza räknat alldeles fel, närmare bestämt över 2,5 gånger för högt. Men det blir värre. Han räknar sen ihop fängelseåren utan att ta i beaktande kostnader som redan existerar idag. För de som döms för mord eller dödligt våld får ju faktiskt spendera tid i svenskt fängelse även om det ofta är för kort tid. Faktum är att det sedan 2005 dömts ut mellan 4-19 livstidstraff varje år. Alltså måste man räkna på skillnaden med vår politik och den som är förd idag.

Medelåldern vid verkställdhetens start för de inskrivna för livstidsdom i augusti 2012 var 36 år. De sitter vidare i snitt 16 år i fängelse (efter 2/3 frigivning efter tidsbestämt straff). Under samma antagande som Gajditza, där han räknade medellivslängden till 80 år, blir antal fängelseår, utöver det som redan sker idag, 80 år minus medelåldern för en intagen minus medelår i fängelse enligt nuvarande system gånger antal intagna. Alltså i praktiken 1120 utdömda fängelseår extra att jämföra med Gajditza siffra på 5000. Här överskattar Gajditza det nästan fem gånger. Jag ska dock strax återkomma till det märkliga i att överhuvudtaget räkna på detta sätt.

Nya fängelser behövs ja, och det budgeterar vi även för i vår kommande budget. Låt oss börja med att ta en titt på investeringskostnaden för nya anstalter. Enligt Riksdagens utredningstjänst som undersökte med Kriminalvården kostar nybyggnation av 120 platser för en normalenhet i säkerhetsklass A, som t.ex. vid Kumla, 343 miljoner kronor. Det blir alltså 2,9 miljoner kronor per fängelseplats. Långt ifrån det av Gajditza uppskattade 10 miljoner kronor, alltså en överskattning med omkring tre gånger. Kan ni skönja ett mönster?

Så, varje år skulle det dömas ut omkring 40 RL-domar. Många av dessa skulle förmodligen redan idag få dagens livstidsstraff så egentligen uppstår merkostnaden för SD:s politik efter medeltiden dessa idag sitter i fängelse, det vill säga om cirka 16 år. Vid denna tidpunkt har samtidigt SD:s politik rörande invandringen slagit igenom vilket innebär att vi har ännu mer pengar att röra oss med i budgeten.

Utöver detta skulle vår invandringspolitik också medföra att kriminaliteten minskar, speciellt då den grova brottsligheten som domineras av just invandrare. Men låt mig återkomma till alla de olika faktorer som utgör besparingsmoment som jag inte ens räknar med här.

En annan väldigt relevant aspekt i Gajditzas räknande som ter sig väldigt ologisk: Gajditza räknade med 1000 platser. Varför han räknar på en tioårsperiod för att sedan räkna tillbaka till en ettårsperiod kan man undra.

Vidare räknar han ut att det blir ”5000 fängelseår varje år i genomsnitt”. Detta gör han genom att ta de 100 RL-dömda (som är en överskattning på 2,5 gånger) och multiplicerar med det antal år han räknar med att de sitter i svenskt fängelse (50 år, också överskattat). Men hur kan man räkna ihop en kostnad (som dessutom är grovt överskattad) sett över 50 år och lägga det på första året? Det är ju först sista året, dvs om 50 år, som antal fängelseår blir 5000 om man räknar med 100 RL-dömda varje år (eftersom det först vid 50:de året sitter 100 st/år x 50 år = 5000 livstidsdömda).

Det första året blir det ju bara sammanlagt 100 fängelseår om man räknar med 100 RL-dömda. Andra året är det 200 fängelseår etc. Hur Gajditza lyckas inbilla sig själv att det är 5000 fängelseår första året när det enligt hans eget antagande endast tillkommer 100 personer RL-dömda per år är en gåta.

Låt oss räkna rätt: För att vara givmild låt oss anta, felaktigt, att alla våra 40 RL-dömda är utöver de vanliga livstidsstraffen (trots att det som sagt redan döms ut 4-19 vanliga livstidsstraff per år sedan 2005) och att det därmed uppstår ett behov av 40 nya platser per år (en ansenlig del av det extra behovet kommer alltså först långt senare):

40 platser som vardera kostar 2,9 miljoner kronor att bygga blir en investering om 116 miljoner kronor. Därtill kommer en vårdkostnad, enligt uppgifter från Kriminalvården, på 2800 kr per dygn (inte 4000 som Gajditza får fram), drygt 1 Mkr per år eller 41 Mkr för de intagna.

Totalt sett blir det alltså 157 Mkr (116+41). Men låt oss ändå för skojs skull utgå från Gajditzas siffror på 4000 kronor i vårdkostnad per dygn. Då blir kostnaden 174 Mkr i extrakostnad totalt sett första året (116+58).

Väldigt långt från Gajditzas siffror på 7300 miljoner kronor med andra ord. Och då har jag alltså varit givmild eftersom jag räknar med 40 nya platser varje år, när det i stor utsträckning kommer handla om ”förlängda” platser.

Men även om vi antar att alla morddömda plus vissa som begått riktigt grova våldsbrott skulle få RL-straff, vilket då skulle bli runt 105 per år (mer än Gajditza räknade med), skulle ändå totalkostnaden bara bli drygt 457 Mkr (304+153), d.v.s. 16 gånger mindre än Gajditzas totalt överdrivna siffra på 7300 Mkr.

Faktum är att den totala fängelsepopulationen av de med riktig livstidsstraff skulle uppgå till maximalt 2040 under förutsättning att 40 personer får RL-straff per år. Kostnaden när detta maxtak uppnås blir, för det sista året, alltså om 50 år, cirka 3,1 miljarder kronor. Denna summa inkluderar den sista nybyggnationen för de extra 40 platserna och vårdkostnaden för 2040 personer, vilket totalt alltså blir 3,1 miljarder kronor. Så inte ens när maxkostnaden uppnås hamnar kostnaden i närheten av det som Gajditza trodde (eller hoppades).

Sammanfattningsvis: Första året skulle RL-straffen kosta uppskattningsvis 174 Mkr medan Gajditza grovt felaktigt påstått att det skulle kosta 7300 miljoner kronor – en överskattning med 42 gånger.

I vår budget allokerar vi till Kriminalvården 200 Mkr första året och därefter 747 Mkr varje år. Totalt 2441 Mkr under budgetperioden. Kostnaden över budgetperioden för RL-dömda skulle bli 1084 Mkr. Vår budget är alltså väl tilltagen. Dessutom, en aspekt som Gajditza inte heller tänkt på: eftersom lagstiftningen inte kommer vara på plats 1 januari 2013 då lagstiftning tar tid, lär det dröja till allra minst 2014 innan RL-straff kan dömas ut. Behovet av fängelseplatser för RL-dömda lär alltså inte uppstå ens första budgetåret. Med andra ord; vår budget är väl tilltagen för att täcka de kostnader som uppstår. Det finns även utrymme för de övriga straffskärpningar SD föreslår.

Gajditza har alltså gjort en monumental felräkning och felbedömning av SD:s politik. Observera att ovanstående uträkning inte tar hänsyn till följande faktorer som skulle minska trycket på fängelserna och kostnaderna:

• Med minskad invandring minskar även det grova våldet, där grupper från Mellanöstern och Afrika är grovt överrepresenterade

• Att kostnaden för en plats i RL-fängelse inte behöver hållas på samma höga nivå som idag eftersom ett rehabiliteringsbehov ej föreligger (då de ej kommer ut i frihet igen)

• Att flera av dem som skulle få RL-straff endast skulle börja kosta extra efter vad deras normala strafftid idag skulle vara. Det är bara tiden efter det som de kostar utöver vad de kostar idag

• Att vi skulle slippa återfall i brott från dem som idag kommer ut från livstids fängelse. Cirka 50 procent återfaller i brott inom tre år enligt Kriminalvården.

• 30 procent av dem som sitter i svenska fängelser är idag utlänningar. Med SD:s politik skulle en ansenlig andel av dessa avtjäna sina straff utanför Sverige, till en väsentligt lägre kostnad.

Slutsatsen av allt detta är alltså att Gajditza på ett närmast förbluffande sätt överskattat kostnaderna för SD:s kriminalpolitik. De verkliga siffror (174 Mkr) som presenterats ovan är dessutom troligen överskattade siffror, men även om man alltså räknar högt blir Gajditzas siffror graverande fel (jag återkommer till hans andra påståenden inom kort).

Men Gajditzas logik sammanfattar han själv i hans sista två meningar i en bloggpost:

”Eftersom konventionen också utgör svensk lag så är alltså hans förslag direkt lagstridigt och utgör alltså en uppmaning till brott. Något som borde straffas hårt…….”

Här kommer uppenbarligen en liten nyhet för Gajditza: alla politikers förslag till lagändringar är ”lagstridigt” eftersom förändrade lagar går emot gällande lagar (annars hade det ju inte varit någon förändring). Det är med andra ord politikers jobb och ansvar inför sina väljare att lägga förslag som är ”lagstridiga” – om så inte vore fallet hur tänker sig då Gajditza att politik ska fungera?

Nej just det, han tänkte nog inte.