Slutreplik till Gajditza om kostnader för SD:s kriminalpolitik

Del 4.2 – kostnaderna för SD:s övriga förslag

1 Inledning och sammanfattning

Jag har som bekant en debatt med Gajditza. Se tidigare inlägg här.

Som vissa kanske sett har jag den debatt om kostnader för kriminalpolitiken:

1) DEt började med att Gajditza hade en rad fantasifulla påståenden

2) Jag besvarade dessa där jag visade att han räknade minst 42 gånger fel

3) Gajditza beslöt sig för att försöka en gång till. Denna gången försökte han ens knappt bemöta mina motargument om riktiga livstidsstraff (RL-straff) men raljerade istället litegrann

4) Nu kommer jag med mitt svar, uppdelat i två delar. I denna del, del 4,1, som ni kan läsa nedan går jag in i detalj och beräknar merkostnaden för RL-straffen. Det visar sig att Gajditza då har trampat ännu mer i klaveret. Se mer nedan. I del 4.2 ska jag ta itu med hans andra påstående om de straffskärpningar SD föreslår.

Detta är alltså del 4.2 och i denna del ska jag gå igenom de övriga, ganska diffusa, påstående som Gajditza framför om kostnaderna för de andra (icke-RL) brotten.

Diskussionen började med att Gajditza påstod ett par saker:

• SD:s budget för kriminalpolitiken är underfinansierad
• SD:s kriminalpolitik kostar orimliga mängder pengar

Slutsatsen när alla beräkningar enligt nedanstående nu är gjorda är följande: Gajditza har fel. Nedanstående tabell sammanfattar budgetåren, kostnader och anslagssparande:

Tabellen ovan visar faktiskt på besparingen första året eftersom vi gjort oss av med många utlänningar i våra anstalter samtidigt som våra längre straff inte gett utslag än.

För 2015 och 2016 ökar kostnaderna men totalt sett över budgetperioden kommer kostnadsökningarna för våra hårdare straff vara täckta. Vi ser även en marginal för de ökade kostnader för de förslag jag ej kunnat räkna ut en uppskattning över kostnaden för.

Kontentan blir att SD:s budget inte underfinansierad, dels kostar inte vår kriminalpolitik orimliga mängder pengar.

En kostnadsökning sker, vilket vi aldrig hymlat med, men den är finansierad och sett till nyttan det gör på det kriminalpolitiska området, befogad.

2 Gajditzas ”slutreplik” om RL-straffen

Först ska jag bemöta Gajditzas ”slutreplik” om RL-straffen:

Han skriver:

Ekeroth inleder med att säga ”Gajditza börjar sin replik med att ursäkta sig för att han använt fel siffror.”

Uppenbarligen kan KE inte förstå att det jag skrivit ovan inte är en ursäkt för några siffror. Jag ber om ursäkt för att jag trott på hans retorik…….

Han hävdar alltså att han inte bad om ursäkt för sina siffror. Men detta var vad han skrev (vilket jag citerade i min förra artikel):

Jag bjuder helt enkelt på att det tar något längre tid att nå de nivåer jag sagt i min artikel

Alltså erkänner han att han hade fel. Och han hänvisar även till det som stod i vårt inriktningsprogram, som ursäkt, för att han räknade fel. Ändå försöker Gajditza göra sken av att jag syftade på hans uttryckliga ursäkt, istället för hans uttryckliga erkännanden. Varför försöker han göra det? Jo, han försöker gripa efter halmstrån efter att jag fullständigt sågat hans påstående om RL-straff.

Han skriver sen:

Dessutom tycks Ekeroth ha missat sin egen motion om att livstidsfångar som blivit villkorligt frigivna och som begår något nytt brott, ska återföras till fängelse för att fortsätta avtjäna sin livstidsdom. Med tanke på att han även hävdar att återfallen är 50% så uppstår även här på sikt en betydande kostnad.

 Jag läste samma artikel[1] som Gajditza läst, där de hävdar att 37 procent återfaller i brott men endast nio procent återfaller i våldsbrottslighet.

De som berörs av vår motion är de som ”återfaller i fängelsebelagd brottslighet”, d.v.s. brottslighet av grövre slag. Alla 37 procent skulle med våra regler med andra ord inte återgå till sitt livstidsstraff utan en, utifrån statistiken, mindre andel (nio procent begår nya våldsbrott och fyra procent sexualbrott[2]).

Ser man till skillnaden från de som idag återgår till fängelsestraff skulle förvisso våra regler göra att flera återgick till sina livstidsstraff, men i sammanhanget lär det inte förändra mina tidigare uträkningar nämnvärt, speciellt om det handlar om återfall inom prövoperioden. Dessutom får man ta i beaktande de nya vanliga fängelsestraff som nya brott skulle generera enligt dagens regler. Så en skillnad skulle det bli, men skulle inte nämnvärt förändra mina tidigare uträkningar.

En slutsats man kanske istället kan dra är att längre straff leder till mindre återfall, d.v.s. mindre brottslighet (tvärt emot det Gajditza hävdar).

Vidare:

52 miljarder är, enligt min uppfattning, mycket pengar och att Kent Ekeroth försöker dölja detta, genom att på olika sätt jämföra den med hela statsbudgeten, ändrar inte detta faktum. Ett snitt av KE:s siffra och min innebär en 20%-ig ökning av Kriminalvårdens budget enbart för dessa RL straff.

Konstigt att jag måste påtala detta igen, trots att jag gjorde det i mitt senaste inlägg, men eftersom Gajditza inte verkar ha läst det, får jag väl säga det igen.

Jag förstår att Gajditza efter sin monumentala felberäkning (där han påstod att det kostade 7,3 miljarder kronor per år från första året när det egentligen kostade 0 kr extra första året) vill göra allt för att få kostnaden att låta högre än den är. Det försöker Gajditza göra genom att 1) räkna ihop 44 år i framtiden och 2) försöka undvika jämförelser med ekonomin i stort.

Som jag klargjorde innebär RL-straffen ingen merkostnad de första 10 åren. Ser man till hela perioden på 44 år kommer staten ha gjort av med omkring 59 000 miljarder kronor, där de 52 miljarderna för RL-straffen endast utgör 0,09 procent.

För att få lite perspektiv skulle motsvarande kostnad för en privatperson, med en inkomst på 25 000 kr och löneökning på 2 procent per år, bli i genomsnitt 35 kronor i månaden. Bra försök Gajditza (eller kanske inte).

Vad skriver Gajditza sen? Jo:

Det är mot den bakgrunden också svårt att förstå Ekeroths förtjusning över att den beräkning som gjorts nu och som jag godtar avseende själva sättet att räkna, inte innebär att SD:s budget är underfinansierad år ett.

Här erkänner Gajditza rakt ut att SD:s budget inte är underfinansierad. Han erkänner även (igen) att han räknade fel.

Extra pengar kostar det ja, fast frågan var om det 1) var underfinansierat och 2) orimligt. Gajditza erkände att vi inte var underfinansierade och orimligt framstår det verkligen inte.

Alltså: Gajditza hade jättefel när han påstod det han påstod om SD.

3 Kostnader för övriga förslag

Läs resten av artikeln genom att klicka länken nedan!