Debattartikel på SVT om nämndemän, SD och de andras hyckleri

”SD-nämndemän dömer inte fel”

”Paradoxalt nog har debatterna om nämndemännens opartiskhet och objektivitet dragit fram ett annat problem inom svensk rättskipning: att höga företrädare för vårt juristskrå uppenbarligen hemfaller åt politisk aktivism och subjektiva bedömningar om vilka åsikter som är ”rätt” att ha”, skriver Kent Ekeroth.

Kristianstadbladet missar något…

 

 

Ser du vad?

 

Debatt om kriminalpolitikens kostnader – omgång 4.1

Som vissa kanske sett har jag den debatt om kostnader för kriminalpolitiken:

1) DEt började med att Gajditza hade en rad fantasifulla påståenden

2) Jag besvarade dessa där jag visade att han räknade minst 42 gånger fel

3) Gajditza beslöt sig för att försöka en gång till. Denna gången försökte han ens knappt bemöta mina motargument om riktiga livstidsstraff (RL-straff) men raljerade istället litegrann

4) Nu kommer jag med mitt svar, uppdelat i två delar. I denna del, del 4,1, som ni kan läsa nedan går jag in i detalj och beräknar merkostnaden för RL-straffen. Det visar sig att Gajditza då har trampat ännu mer i klaveret. Se mer nedan. I del 4.2 ska jag ta itu med hans andra påstående om de straffskärpningar SD föreslår.

Jag ber på förhand om ursäkt för den långa genomgången nedan, men vill en gång för alla göra upp med Gajditzas påstående om RL-straffen.

——————————————

Gajditza har nu känt sig tvungen att försvara sin sårade heder efter min totala sågning av hans oerhört fantasifulla siffror som ni kan läsa om här.

För att inte sammanhanget ska gå förlorat kan jag påminna samtliga om att Gajditza först påstod att SD:s ”riktiga livstidsstraff” (RL) skulle kosta 7,3 miljarder kronor redan första året. Istället ligger den verkliga siffran på cirka 174 miljoner kronor, dvs en överskattning från Gajditza på 42 gånger. Med detta svidande faktum i bakhuvudet går Gajditza nu igen ut och försöker göra sig till tals för SD:s politik. Som vanligt går det inget vidare för honom. Han lyckas nämligen inte på något sätt visa det han försöker påtala.

Låt oss börja med att konstatera ett par saker:

Gajditza börjar sin replik med att ursäkta sig för att han använt fel siffror. Han skyller såklart på SD för detta eftersom han utgick från vårt inriktningsprogram. Problemet är väl bara att om man som Gajditza försökte göra, d.v.s. att räkna på exakta kostnader, i detalj också måste titta på verkligheten, något han alltså undlät sig göra.

Sedan, i uppenbar frustration, irriterar sig Gajditza över att hans feltolkning av SD:s politik inte blir SD:s politik. Han menar att vår retorik ”leder folk till att tro”. Vad han nog menar är att det kanske ledde honom till att tro. Två olika saker. Framförallt olikt jämfört med SD:s politik. Låt mig för tydlighetsskull citera vår egen motion i ämnet (fetstil är min anmärkning):

Riktiga livstidsstraff ska kunna utdömas för brott som idag enligt brottsbalken kan medföra livstidsstraff. Utöver detta ska riktiga livstidsstraff kunna utdömas för upprepade grova vålds- eller sexualbrott av särskild hänsynslös och våldsam natur.

Med anledning av ovanstående anser Sverigedemokraterna att Sverige för de allra grövsta brotten […]

Alltså; motioner går ut på att man ”ska kunna”, d.v.s. möjligheten ska finnas för ”de allra grövsta brotten”. Bara en med en sådan livlig fantasi som Gajditza läser detta som att 100% ska få RL-straff. Men återigen, även den siffran (100% RL-straff) räknade jag med i mitt svar och även då blev hans uppskattning 16 gånger för hög!

Gajditza erkänner även motvilligt att han hade fel:

Jag bjuder helt enkelt på att det tar något längre tid att nå de nivåer jag sagt i min artikel

En början i alla fall. Men för tydlighetsskull är ”något längre tid” långt över 50 år längre tid, eftersom det inte ens efter 50 år uppgår till halva den kostnad Gajditza ursprungligen fantiserade ihop.

Merkostnaden för RL-straffen

För att återigen påminnas om hur denna debatt startade var det så att Gajdtizas hela tes var att SD:s politik var underfinansierad. Hans främst argument för det var de felberäkningar han gjorde rörande kostnaden för RL-straff eftersom den kostnaden var den han menade var störst. Han hade alltså 42 gånger fel där. I hans svar nu skriver han något anmärkningsvärt:

Må vara att vi kan diskutera hur detta ska periodiseras och att de tre miljarderna inte slår direkt

Må vara? Det är väl oerhört relevant om man som Gajditza ska påstå att vi är underfinansierade. Att han först efter att ha fått smäll på fingrarna moloket tvingades inse att så är fallet säger en del om den bristfälliga logik han verkar vara van att använda sig av.

Inte heller verkar Gajditza lärt sig något av sitt tidigare misstag utan räknar igen med en tioårsperiod – säkert för att få siffran att låta större än den är relativt sett.

Gajditza säger att merkostnaden blir 30 miljarder på en tioårsperiod. Låter mycket? Under samma period är statsbudgeten över 8370 miljarder (utan tillväxt).

Men Gajditza lyckas eller försöker inte ens överbevisa min uträkning om RL-straffen utan nöjer sig med att raljera lite om en påstådd merkostnad på 3 miljarder över de nästkommande 44 åren! Även dessa siffror är dock fel.

Idag fick jag svar från Kriminalvården om kostnad per vårddygn:

Producerad vårddygnskostnad för 2011 för klass A (Kumla, Hall, Saltvik) När det gäller Hall, som exempel, så uppgår vårddygnskostnaden till ca 3 800:-

Under förutsättning att vi bibehåller dessa höga nivåer blir alltså merkostnaden totalt sett över de kommande 44 åren följande (om man räknar på Gajditzas sätt):

60 RL x 3800:- x 365 x 32 år = 2 663 040 000:-

Här överskattade alltså Gajditza redan, med hans egna uppskattningar om 60 RL-straff, kostnaden med 20%. Men, trots att jag förde fram siffror om hur många år livstidsdömda idag sitter i snitt (16 år) valde ändå Gajditza av någon anledning att räkna på 12 år. Varför? Jo, för att han gärna vill dra upp kostnaderna. Låt oss räkna med utgångspunkt från verkligheten, som angett av Kriminalvården:

60 RL x 3800:-/dygn x 365 dygn x 28 år = 2 330 160 000:-

Då har vi redan från Gajditza en överskattning med 35%.

Räknar vi istället med mina uppskattade RL-straff blir kostnaden:

40 RL x 3800:-/dygn x 365 dygn x 28 år = 1 553 440 000:-

En överskattning från Gajditza med 103%.

Men alldeles oavsett Gajditzas överskattningar, d.v.s. även om vi antar att hans felaktiga siffror stämmer, lyckas han inte bevisa sin tes om att SD:s kriminalpolitik rörande livstidsstraffen är underfinansierad. Ärligt talat försöker han inte ens i sitt senaste svar. Kanske för att det blir svårt att motbevisa sanningen när den presenterades för honom. Det enda han lyckas åstadkomma i sitt svar angående RL-straff är lite raljerande om att SD:s kriminalpolitik kommer öka kostnaderna något.

För att sätta siffrorna i proportion skulle hans egna, återigen felberäknade, siffror medföra en extra vårdkostnad, i snitt, per år på 72 miljoner kronor. Med realistiska siffror skulle den årliga snittkostnaden bli omkring 35 miljoner kronor. Sätt det sedan i relation till statsbudgeten för 2013 på 837 740 miljoner kronor.

Beräkning av merkostnaden för RL-straff

Jag redogjorde i mitt förra inlägg för kostnaden för RL-dömda utan att ta hänsyn till att en stor andel av dessa redan sitter inspärrade. Den kostnaden blev ändå 42 gånger mindre än Gajditzas. Jag räknade mer realistiskt, på merkostnaden, vilket Gajditza gjorde ett tappert, men dåligt, försök att räkna på:

2014, under förutsättning att lagstiftningsprocessen går väldigt snabbt, börjar isåfall de riktiga RL-straffen verka. Det året, om vi räknar högt, döms då 60 personer till RL-straff (ja, jag är snäll och använder Gajditzas siffror, för skojs skull. Han får det så fel ändå). För dessa 60 personer räknade jag i mitt tidigare inlägg med nybyggnation för varenda en plus vårdkostnader. Men eftersom vi ska räkna mer realistiskt nu behöver jag dra av för 1) Vanliga livstidsstraff och 2) de vanliga fängelsestraffen.

Tiden i fängelse för vanliga livstidsstraff är 16 år som tidigare konstaterats. Tiden i fängelse för de som är dömda för mord men ej fått livstid är enligt BRÅ 116 månader, dvs cirka 10 år. Av de högt skattade 60 RL-straffen sitter alltså 100 % av dessa i svenskt fängelse redan idag i minst 10 år i snitt. Vidare får vi anta att även fängelseplatser existerar för samtliga dessa. Det blir alltså vare sig en merkostnad för nybyggnation eller för vårdkostnad de första 10 åren.

Gajditza påstod att det kostade 7300 miljoner kronor redan första året, när det alltså i realiteten kostar 0 kr extra det första året.

Man kan inte räkna på Gajditzas överskattning i procent eftersom det inte går att dela med 0 men man kan säga att hans överskattning närmar sig oändligheten.

Låtsas vi att merkostnaden blir 1 krona blir Gajditzas överskattning 7300 miljoner gånger för högt.

Ajdå.

Först efter 10:e året uppkommer merkostnader

Först 11:e året och därefter det 17:e året, uppkommer merkostnader för nybyggnation och vårdkostnad. Första året med extrakostnad uppstår med andra ord år 2024 då extrakostnaden det året blir 214 Mkr för den första årskullen (nybyggnation + vårdkostnad) på följande sätt:

• 60 RL-straff per år
• 10 av dessa får redan idag livstidsstraff (16 år i fängelse)
• 50 får vanligt fängelse (10 år i fängelse)

2024 skulle alltså 50 personer (årskull 1) i ett icke-SD-läge komma ut, men med SD-regler skulle de fortsatt sitta inne. Alltså tillkommer en extrakostnad år 2024 för dessa 50:

Mkr	Extra.intagna	Extra   vårdkostnad	Nybyggnation	Totalt
År 2024	50	69,35	145	214,35

Året efter kostar årskull 1 bara i vårdkostnader (eftersom deras fängelseplatser redan är byggda):

Mkr	Extra.intagna	Extra   vårdkostnad	Nybyggnation	Totalt
År 2025	50	69,35		69,35

År 2030 kommer sedan nästa extrakull med personer (fortfarande från årskull 1); de som kommer ut från tidsbestämt livstidsstraff. Jämfört med ett icke-SD-läge har vi nu alltså totalt sett 60 extra personer i fängelse, vilket sammanlagt ger en extra vårdkostnad om 83,22 Mkr. Utöver det behöver vi bygga 10 nya platser för de 10 personer som med gamla regler skulle komma ut från normal livstid men nu fortsatt sitter inne:

Mkr	Extra.intagna	Extra vårdkostnad	Nybyggnation	Totalt
2030	60	83,22	29	112,22

Då har vi alltså 60 personer, med redan bygga fängelseplatser, på en årlig kostnad om 83,22 Mkr:

Mkr	Extra.intagna	Extra vårdkostnad	Nybyggnation	Totalt
2031	60	83,22	0	83,22
2032	-”-	-”-	-”-	-”-
Etc	Etc	Etc	Etc	etc
2057	Sista   året	Sista   året	Sista   året	Sista   året

Den totala extrakostnaden för årskull 1 blir under deras 44 år i fängelse (från 2014-2057) totalt 2,9 miljarder kronor, eller 66 Mkr per år i snitt. (se bilaga 1)

Under de 44 åren fram till 2057, när de äldsta i fängelset går bort på grund av ålder, och därmed kostnaderna för dessa försvinner (och totalkostnaderna planar ut), blir den totala extrakostnaden för alla som under denna period får RL-straff, cirka 52 miljarder kronor.

Extrakostnaden, i genomsnitt, för de dyraste åren, från år 2047 till 2057, blir cirka 1,7 miljarder kronor, eller 0,2 procent om vi jämför med statsbudgeten i år. Ska man vara rättvis borde vi dock jämföra med statsbudgeten för samma år, dvs år 2057. Eftersom det vore helt orealistiskt att anta att vi inte har någon tillväxt under dessa 44 år, utgår vi från att tillväxten i snitt är 2 procent. 1,7 miljarder i kostnad år 2057 utgör isåfall endast 0,09% av statsbudgeten (statsbudgeten är då på 2 000 474 Mkr).

Tittar vi på de faktiska kostnaderna som uppkommer för ett specifikt år (d.v.s. vi räknar inte snittkostnaden sett över 44 år) blir extra kostnaden för det dyraste året, år 2057, 2,9 miljarder kronor. Statsbudgeten med en årlig tillväxt om 2 procent uppgår då till 2 000 474 Mkr. Extrakostnaden för det dyraste året sett i relation till statsbudgeten blir då 0,15%. (se bilaga 2)

0,15 procent.

Kanske inte direkt vad Gajditza hade hoppats på.

I relation till Rättsväsendets budget, om den är kvar på samma andel av statsbudgeten som idag (4,7%) skulle budgeten för Rättsväsendet, för det dyraste året, behöva öka med 3 procent (alltså från 4,7% av budgeten till 4,84%). (se bilaga 3)

Tre procent.

Inte heller vad Gajditza hade hoppats på.

Slutsats:

Vår kriminalpolitik kommer att medföra ökande kostnader. Det är inget vi hymlar med. Men kostnaderna vida överskattas av Gajditza. Men frågan var om SD:s budget är underfinansierad. Svaret är ett entydigt nej:

1. Med överdrivna siffror hamnade vi ändå 42 gånger under det Gajditza påstod
2. Realistiska siffror över merkostnaden visar att den ökade kostnaden det dyraste året utgör cirka 0,15% av statsbudgeten eller 3% av rättsväsendets budget. Den visade även att vi ej har någon kostnadsökning de första 10 åren.

Mer fel än vad Gajditza har kan man nog inte ha.

Även om det är svårt att inse när man har fel, hoppas jag ändå att Gajditza erkänner att han inte kan räkna.

Se bilagorna nedan!

Polisen tafatt inför den våldsbejakande vänstern

Sydsvenskan uppmärksammar de problem vi har med lundapolisen, som återigen visade sig i lördags efter SDU:s besök vid Lunds domkyrka.

Som jag skrev tidigare kom extremvänstern dit och vi tvingades tillkalla polis. Utanför domkyrkan diskuterade vi med polisen som då rekommenderade oss att upplösa tillställningen då de ej kunde garantera säkerheten, vilket visar på hur polisen ännu en gång kapitulerar inför de fascistiska och våldsbejakande vänsterextremisterna.

I alla fall var vårt besök vid kyrkan över och vi valde att avsluta dagen efter en intressant rundvisning. Jag och två andra gick därefter mot stationen och vid Clemenstorget kom vänstern dit med runt 20 personer i första omgången. När vänstern i vanlig ordning började bråka stoppade jag en förbipasserande polisbil.

Deras agerande därefter kan väl bäst jämföras med hur några soc.tanter försöker rätta till invandrarkriminella – polisens agerande var med andra ord extremt tamt och tafatt. Polisen uppvisade ingen auktoritet överhuvudtaget. Efter lite småsnack med vänsterextremisterna rekommenderade polisen oss återigen att lämna platsen, trots att det var vänsterextremisterna som var aggressorerna. Vi gjorde som polisen bad oss och gick över gatan till Clemenstorget i tron om att polisen, som vid det här laget var där med tre bilar, kunde hantera några fjantiga och limsniffande drägg. Men polisen gjorde inte sitt jobb. Efter 15 meters gång var vi helt plötsligt omringade av dem igen. Jag tittade bakåt och där stod fyra till sex poliser och snackade med EN vänsterextremist – resten hade följt efter oss. Så bra koll och auktoritet hade polisen.

Jag sa till vänsterdräggen att flytta på sig och det blev lite tjafs sedan kom den sävliga lundapolisen dit igen dit. Jag skällde ut dem och sa något i stil med:

Vad fan håller ni på med? Först säger ni till oss att gå härifrån, sen efter 15 meter är vänsterpacket omkring oss igen medan ni står och snackar med någon jävla idiot där borta. Gör ert jobb istället!

Varefter en polis säger något i stil med:

Men vad ska vi göra? Vi är bara några stycken

Jag svarade:

Uppvisa lite jävla auktoritet! Ni har batonger och tårgas; spraya ner dem! Något får ni fan göra.

Varefter jag och de två andra SDU:arna bytte riktning och gick neråt mot stationen igen. Men inte räckte det heller.

En bil var på väg för att hämta upp oss och när vi var på väg att sätta oss var givetvis vänsterpacket på väg igen mot oss men de hann aldrig ikapp bilen denna gång.

Om polisen, fullt medvetna om situationen för SD:are, ändå inte kan utöva polisiär verksamhet och därmed skydda laglydiga medborgare, då måste det rimligen vara upp till en själv att försvara sig och sin rätt att vistas i fred i det offentliga rummet, eller?

Varken jag eller någon annan ska behöva tåla att ta emot spottloskor, sparkar, knuffar eller hot. Om polisen är så mesig att de inte kan visa auktoritet utan istället som en rumpenisse från Ronja Rövardotter fråga ”Varför gör ni på detta viset?”, kan de knappast förvänta sig att man har något förtroende för dem. Deras agerande är patetiskt. Poliser som agerar så bör avskedas inklusive polisledningen och ersättas av några som förstår vad polisen ska göra vilket inkluderar användandet av fysiskt våld mot våldsverkare för att upprätthålla säkerheten för laglydiga medborgare.

Slopa preskriptionstid för våldsbrott

En flicka våldtas. Gärningsmannen flyr och lyckas undvika polisen i ett visst antal år (två till tio beroende på om våldtäkten klassas som grov eller inte). Så, dagen efter att brottet preskriberats upptäcker polisen honom, men kan inget göra. Brottet är preskriberat. Våldtäktsmannen går fri. Om exempelvis gärningsmannen var 20 år när han begick en grov våldtäkt, kan han vara utom lagens räckhåll när han är 30 år. Är det rätt?

Jag menar att det är helt orimligt. Våldsbrott/sexualbrott ska inte kunna preskriberas överhuvudtaget. Ett mord, en våldtäkt eller en misshandel är fortfarande ett brott även om det är 50 år gammalt. Oförrätten försvinner aldrig. Lidandet det orsakat sitter alltid kvar.

En gärningsman ska inte belönas för att denne lyckats undvika lagen. Det är en sak att polisen lägger utredningen på is i de fall de inser att de inte kommer vidare. Men om något i framtiden skulle dyka upp, om nya bevis framkommer eller om gärningsmannen t.o.m. erkänner, MÅSTE rättsväsendet ha möjlighet och befogenhet att straffa.

Fokus skriver glädjande nog att:

En utredning pågår just nu om att slopa preskriptionstiden för grova brott: mord, dråp, terroristbrott som begås genom mord eller dråp och för grovt folkrättsbrott.

I nuvarande form ska den slopade preskriptionstiden inte gälla retroaktivt, utan endast omfatta nya brott.

Låt oss se var utredningen landar. Jag vill dock att preskriptionstiden SKA gälla retroaktivt. Normalt sett är det inte tillrådligt att göra lagändringar retroaktiva, men eftersom brotten som begicks bakåt i tiden även då var olagliga (annars vore de ju inte brott) är det inte omoraliskt att göra preskriptionstiden retroaktiv. Brottslingarna visste om att det var brottsligt när de begick sina handlingar – det är den springande punkten.

Avskaffandet av preskriptionstiden med retroaktiv verkan är något jag ska verka för i Sverigedemokraternas kriminalpolitiska grupp som jag deltar i.