Slopa preskriptionstid för våldsbrott

En flicka våldtas. Gärningsmannen flyr och lyckas undvika polisen i ett visst antal år (två till tio beroende på om våldtäkten klassas som grov eller inte). Så, dagen efter att brottet preskriberats upptäcker polisen honom, men kan inget göra. Brottet är preskriberat. Våldtäktsmannen går fri. Om exempelvis gärningsmannen var 20 år när han begick en grov våldtäkt, kan han vara utom lagens räckhåll när han är 30 år. Är det rätt?

Jag menar att det är helt orimligt. Våldsbrott/sexualbrott ska inte kunna preskriberas överhuvudtaget. Ett mord, en våldtäkt eller en misshandel är fortfarande ett brott även om det är 50 år gammalt. Oförrätten försvinner aldrig. Lidandet det orsakat sitter alltid kvar.

En gärningsman ska inte belönas för att denne lyckats undvika lagen. Det är en sak att polisen lägger utredningen på is i de fall de inser att de inte kommer vidare. Men om något i framtiden skulle dyka upp, om nya bevis framkommer eller om gärningsmannen t.o.m. erkänner, MÅSTE rättsväsendet ha möjlighet och befogenhet att straffa.

Fokus skriver glädjande nog att:

En utredning pågår just nu om att slopa preskriptionstiden för grova brott: mord, dråp, terroristbrott som begås genom mord eller dråp och för grovt folkrättsbrott.

I nuvarande form ska den slopade preskriptionstiden inte gälla retroaktivt, utan endast omfatta nya brott.

Låt oss se var utredningen landar. Jag vill dock att preskriptionstiden SKA gälla retroaktivt. Normalt sett är det inte tillrådligt att göra lagändringar retroaktiva, men eftersom brotten som begicks bakåt i tiden även då var olagliga (annars vore de ju inte brott) är det inte omoraliskt att göra preskriptionstiden retroaktiv. Brottslingarna visste om att det var brottsligt när de begick sina handlingar – det är den springande punkten.

Avskaffandet av preskriptionstiden med retroaktiv verkan är något jag ska verka för i Sverigedemokraternas kriminalpolitiska grupp som jag deltar i.